Men det är inte alla barn som uppskattar en tjockis med skägg och röd onepiece med vita muddar. Frågan är egentligen varför man låter några barn lita på denna förebilden.. Min kusin var livrädd för tomten! Vi firade alltid jul ihop förr, hela släkten under samma tak.. Lagom till annandagen var det ingen som pratade med någon längre, alla var ovänner!
Men som sagt, min kusin.. Han var så där helt vansinnigt skrikrädd för tomten.. Ingen visste detta förrän vi ett år firade jul hos farmor o farfar. Kusinens pappa hade klätt om och skulle leka tomte.. Kusinens hjärna gick sönder så snart han såg "tomten", han la av ett vrål av skräck .. Sprang in i sovrummet och gömde sig i en garderob.. Han bara totalvägrade att komma ut, chockgråtandes vägrade han öppna dörren.
Det tog nog hans mamma en timme att få ut honom ur garderoben, han hade nu motvilligt gått med på att hälsa på den snälla farbrorn som skulle ge honom presenter.. Hans pappa som suttit där och väntat ett tag småberusad hade kommit på en sjukt bra idé..
Kusinen tog försiktigt och trevande osäkra steg fram mot mannen i målad plastmask. När han var typ en meter från "tomten" lyfte hans pappa på masken för att visa att det var han.. Kusinen skrek så han svimmade på stället... Synen av någon som kunde ta av sig ansiktet blev för mycket, och när det dessutom visade sig vara hans egen pappa så blev det syntax error.. Overload, shutting down.
...och faaan va arg hans mamma blev! Det är nog 30 år sedan och jag kommer ihåg dem som om det var igår. "Va fan gör du? Är du dum på riktigt? IDIOT!!"
Sen var den julen över... Tomten gjorde inga fler besök på våra jular, ändå hade alltid min kusin ont i magen på julafton.. Kan man nog kalla posttraumatiskt syndrom..
Vad gjorde ni på jul?
