Föräldrar måste vara världsmästare i lögner när det gäller sina barn. Jag tänker främst på all tveksam träslöjd som släpas hem till väntande föräldrar.. "ååå va fin, vad är det? En vas?.. Jaha en smörkniv! Jättefin.."
Sen får föräldrarna lida för detta lång tid framöver, när mamma till frukost plockar fram smörknivarna i plast. Då undrar givetvis ungen med förtvivlan i blicken "ska vi inte använda min?", mamma försöker ta sig ur knipan genom att säga "den som är så fin, den får vi spara till fina tillfällen!".. Sagt och gjort nästa gång familjen har främmande så går det inte att klara sig undan längre.. Givetvis så är det någon gäst som uppmärksammar tingesten i smörpaketet och undrar "är det en ...schackpjäs?"
Mina föräldrar var inget undantag, jag släpade hem allsköns vrakgods och felvaggade träbitar. Det skumma är att morsan fortfarande plockar fram diverse lerklumpar och skeva ljusstakar framåt jul och verkar äkta stolt över dem.. Själv vill man ju helst skamset glömma dessa missfoster..
Så en dag blir det väl min tur att med "glädje" ta emot barn-konst och utbrista "ååå va fint, är det en... Dörrkloss?"
Superhjälten som slåss mot hissar och levererar obekväma sanningar, åskådningar, fantasier och lite vita lögner. Allt levererat med glimten i ögat, en skopa humor och kvävd ilska över den omilda verklighet vi lever i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar