Ondskan

Alla som mött den färgas av det mötet, inget blir igen sig likt efter det ögonblicket.

Jag mötte den första gången i sjuårsåldern, han var två år äldre och vi var under en kort period dagbarn tillsammans. Jag kan inte påstå att jag kommer ihåg allt han gjorde, men en sak glömmer jag aldrig.

Hans ögon!

Iskalla, likgiltiga, bottenlösa. Även vuxna var försiktiga i hans närhet, han var helt oberäknelig och totalt empatilös. Han älskade att skada andra både fysiskt och psykiskt och han njöt av se andra plågas. På något sätt lyckades jag hålla mig undan hans härjningar, andra var inte lika lyckligt lottade.


Ondska är det totala mörkret i vårt mänskliga samhälle, det svärtar ner och förstör allt som är vackert. Ondskan verkar genom oss människor, vi är alla kapabla till både kärlek och ondska; tyvärr vinner alltid mörkret över ljuset utanför bioduken...Vill man ha bevis för detta behöver man bara slå på nyheterna..