Det kan ju vara bra att ha nån gång?

Jag tror det bor en potentiell manisk samlare i de flesta av oss, det är när man gräver längst in i garderoben eller råkar öppna en kartong i källaren som verkligheten kommer ikapp en.

 

Har jag verkligen sparat detta? Till vad? Och varför?

Själv verkar jag ha en samlarfetisch gällande: gamla datordelar, cd-skivor, VHS-band, tomma kartonger och gamla kläder 5 storlekar för stora... Och plastpåsar?

Jag går i tankarna att inom nått år byta bostad, vilket fick mig att göra en inventering av mina gömställen. Det kan ju liksom vara bra att slippa stå där med allsköns skit som "ska med...", bättre då att förbereda lite...

Jag var bara inte beredd på dimensionen av problemet...

Min första tanke var: "vem fan har ställt det här?" I samma ögonblick svarar nån längst bak i samlarhjärnan.. "Du! Kommer du inte ihåg.. Det kunde ju vara bra att ha!" Insikten, skammen och tröttheten anländer ungefär samtidigt. ”FAAAAN! Varför slängde jag inte skiten bara?” Jag börjar öppna kartonger för att se vad för ”dyrgripar” ett tidigare jag valt att spara till en regnig dag.

I kartong 1 möts jag av CD-skivor.. som jag glömt att jag hade. Erik Gadd, Snow, Vaya Condios och Roxette väcker gamla minnen till liv i källarmörkret.. De trängs med livsnödvändiga Data-cds med titlar som Windows 95 och +50 driverskivor till utrustning som för längesedan flyttat till sopstationen.

Kartong 2 bjuder på en överraskning, den är tom. Så när som på en massa cellplast och påsar som av formen att döma suttit runt någon gammal tjock-tv. Kartong 3 är en nästan identisk överraskning, men här pratar vi en dammsugare.

Tröttheten är nu total, vem sparar sånt här?? Och det lika pinsamma svaret är: DU! Jag gör ett snabbt överslag och inser att det finns iaf 15 kartonger till att gå igenom. Jag går upp i lägenheten och hämtar ett survivalkit:

Packkniv, sopsäckar, spritpenna, stol, pannlampa, IPhone & hörlurar och en flaska Glenlivet 18år.

Till tonerna av Kiss – Heavens on Fire börjar jag äta mig igenom alla kartonger. Innehållet i flaskan hjälper mig att fatta de tunga besluten, ”ska man verkligen slänga en skiva med Fleetwood Mac? Alltså det finns ju minnen till denna, kommer du inte ihåg hon den där blonda som ville göka till ’Sweet Little Lies’..” *Klunk* Efter glas 3 går processen fortare, den burdusa sidan har tagit över och gamla klenoder förpassas ner i sopsäcken i ett rasande tempo. Gamla kläder som inte sett dagsljus de senaste fem åren får enkelbiljett till skärselden hos Renova.

Till slut hittar jag 3st Icakassar fulla med plastpåsar.. i händelse av akut brist på avfallspåsar har jag tydligen dömt det som viktigt att gömma undan i runa slängar 1oo plastpåsar.. Varken Kiss – Lick It Up eller smaken av Single Malt kan få mig att fortsätta.. Lite halvt onykter ser jag mig omkring och inser att det ändå blivit fyra 60L sopsäckar med skräp, 10 kartonger mindre. Nöjd släpar jag ut allt och fyller bakluckan på bilden, imorgon ska det bort!

Väl uppe i lägenheten får jag för mig att jag kanske ska städa ur garderoben också när jag ändå är igång. Jag öppnar garderoben och hjärtat sjunker en aning.. ”FAAAN! Jag orkar inte!”

Spriten talar till mig och det låter förnuftigt, ”Det kan vänta nån dag, har det legat där i tio år kan det ligga en vecka till”..