Min barndoms lekplats, en gangsterakademi..

Jag växte upp i arbetarkommunen Partille, mitt i Sveriges gangsterskola.

När man e riktigt liten så förstår man inte vad det är för folk som finns runt omkring en, man leker tjuv och polis med alla. Men så sakteliga börjar hjärnan lägga ihop 2 och 2. I vårt område var det en salig blandning av familjer, ett socialt experiment i arbetarsverige under 80talet. Vi bodde i ett radhus, en kulturell och familjär smältdegel. En tredjedel av familjerna var gravt kriminella, en tredjedel var poliser och den sista delen var arbetarfamiljer men vi var mest med som utfyllnad. Och vad jag kommer ihåg så hade vi alltid tråkigast.

Framåt helgen så var det alltid fest hos finnarna, mycket sprit och jävligt kass musik och framåt 3-snåret när grannarna tröttnat så kom blåljustaxin. Förutom en kväll när ambulansen kom, för då hade en av finnarna fått en kniv i magen över nått missförstånd involverande två män och ett fruntimmer.

Vi hade också en mystisk tant i längan, hon öppnade aldrig dörren för någon utan kommunicerade genom en högtalare i taket ovanför dörren. Alla ungar i området var helt säkra på att hon var en tvättäkta häxa, inte minst för att hon vägrade köpa mina jultidningar. Min pappa hade andra teorier, men min mamma spände ögonen i honom och sen var det slut med det. Min mamma hade tagit Tyson vilken dag som helst, farsan må ha haft brallorna men morsan hade alltid sista ordet... alltid.

Jag hade en kompis som vi kan kalla A och han hade en storebror, vilket var viktigt eftersom han funkade som vår beskyddare mot alla psykbarnen i området. A:s pappa jobbade som fångvaktare och drack en hel del, tillslut fick hans fru nog och så drog han. En inte helt ovanlig story i vårt kvarter, A och jag var ett nice radarpar. Men det var något hos honom som störde mig, han gillade saker som brann. Typ löv, gräs, hus, skogar, ja det mesta faktiskt. Även jag tyckte att det var kul att leka skogsbrand ibland så där som alla ungar, men han tyckte det var roligt på ett sådant där ohälsosamt sätt. Det hördes liksom i hans sätt att skratta när det brann, hans käraste ägodel var en elektrisk tändare av märket Gul Blend.

Vi hade också en spännande familj i området som måste omnämnas, en samling rövare utan motstycke. Pappans favoritsysselsättning var tydligen att slå alla som kom i hans närhet(även vuxna han inte kände), mycket beroende på att han alltid var så full att han inte kunde står upp. Med förkärlek slog han sina 4 barn som växte upp och blev helt skogstokiga slåssarga banditer, mycket av våra barndomsår gick ut på att undvika alla medlemmar av den familjen. En nyårsafton fick ett av barnen en briljant idé att hämnas på sin far och riktade en nyårsraket in i familjens vardagsrum, efter att brandröken skingrats och brandmännen återvänt till stationen så såg vi inte så mycket mer av familjen. Socialen delade upp ungarna och pappan hamnade på anstalt. Största skillnaden var ändå att gungställningen inte brann ner varje vecka efter att de flyttat och att bilinbrotten minskade drastiskt i området.

Jag var aldrig tillräckligt hardcore för att bli kriminell, detta faktum blev väldigt tydligt när jag efter ett vad skulle utföra min första snattning. Man kan bara anta, men jag tror det stod skrivet i pannan på mig med stora bokstäver när jag klev in i leksaksaffären. Gubben bakom disken tittade upp från vad han höll på med, spände ögonen i mig och sa:

”DÖH! Tjabo, ut härifrån! NU!”

Det var även här som undertecknad gjorde bekantskap med flicktuttar för första gången, hon bodde mitt emot oss och var snyggast i hela universum. Förmodligen var jag inte tillräckligt kriminell eller intressant för att hon skulle vara tycka om mig någon längre tid. Jag var helt förkrossad i minst en vecka, men min mamma var desto nöjdare med detta.

Nu har jag pratat skit om mina hoods en stund och det kan tyckas omöjligt, men det fanns ett ställe som var värre. Oluf Nilssons väg! Ett ställe dit ingen indian färdades frivilligt utan massor med backup.  På denna gata samlades alla de värsta familjerna och mitt i smeten låg Partilles enda Videobutik, det var några gånger man flydde halsbrytande från den gatan med en hyrd rulle i näven.

Säga vad man vill, men efter att ha spenderat 16 år i denna miljö så blev man expert på att se:
.. vem som är ett tvättäkta psyko.
.. att Finnar är mest party.
.. att tjejer bara gillar helstörda grabbar.
.. att jultidningar är djävulens påfund.
.. och att poliser är rätt goa banditer de med.

..och så hade vi ganska roligt också.. faktiskt..