Grabbarna på Fagerhult

På åttiotalets senare del så sändes ett program på svensk tv med samma namn. I programmet diskuterades jakt och annat som riktiga män pysslar med när inga kvinnor finns i närheten (äter rå falukorv, pillar sig i naveln, vägrar duscha osv). Programmet orsakade en tittarstorm utan motstycke i svensk tv-historia..

Härom dagen råkade jag få upp ett avsnitt när jag sökte nått annat på youtube. Man kan väl säga att programmets förmåga att väcka anstöt falnat en aning med åren, missförstå mig inte. GW är ett lika självgott svin nu som då.. Jan är lika nedlåtande och förmer som när programmet spelades in, men att vuxna män skjuter djur.. Det känns på något sätt inte lika uppseendeväckande idag.

Men jag äcklas ändå när jag hör Leif GW förhärliga känslan av att släcka ett liv, må hända ett djur men han hävdar att känslan är den samma. Makten över liv med som han säger "det kalla stålet" i hans händer, han låter nästan stolt när han säger att han kan se i någons ögon om de släckt ett liv. Som om det vore något att vara stolt över...

Jag har inget problem med jägare, jag har själv kramat avtryckaren under jakten och fällt mitt byte. Men att förhärliga känslan är bara äckligt och sjukligt.. När jag var 14 tyckte jag Stora Machoboken var "the shit", tänk vad ens värderingar förändras med tiden.

Dagens Pryl!

I inovationens tecken tänkte jag inviga en ny del av bloggen, dagens pryl! Det kommer på inget sätt att bli en ny pryl varje dag.. Utan snarare när jag faschineras av något i vår (min) omvärld.. Det kommer att bli både stort och smått, hårt och mjukt..

Dagens pryl: GUM - toothpicks

Också kallat granar.. Så här års drabbas jag alltid av det dåliga samvetet, för förra året(och flera år innan det) lovade jag mig själv att jag skulle bli en flitig användare av granarna.. Och det höll ett tag.. Faktiskt ändra fram till påsk tror jag, men sen blev det som vanligt längre och längre mellan gångerna tills det upphörde helt runt midsommar. Lagom runt jul kryper så känslan på mig att jag inte blivit rånad på länge, kort därefter dimper så kallelsen till tandläkaren ner i brevlådan(samtidigt som bilbesikningen av någon anledning)... Genast får jag panik, "Granarna! Var fan e mina granar?!?" Resultatet blir att jag redan samma kväll sitter där vid tvn med kallelsen på bordet, blödande tandkött och blodsmak i munnen... Och ett brinnande tandläkarhat!

Det var en vecka sedan.. Jag har nu haft ont i munnen i 7 dar, jag längtar redan till påsk..

Frågan är om det räknas som ett självskadebeteende?

Bilbesiktning Redux

..om ett tag, eftersom det blev ombesikning på fanstyget.

Handbroms (som jag förvisso visste om) och nya bromsrör.. det ska säkert kunna kosta några tusenlappar i slutändan. Det är ju inte som att man har något val, för jag har ju byggt min vardag kring det faktum att jag har en bil att tillgå. Som tur är så är jag i London nästa vecka och på 5 dar ska de väl hinna laga skiten. Men jag finner tröst i att jag kan vara med och konsumera Sverige ur finanskrisen! Jag tar mitt ansvar!

På temat saker man ångrar så tror jag att det var några i kön som ångrar sig en aning idag.. Det var nämligen show i kön igår.. En svart Audi av senare modell glider in i kön, medans bilen fortfarande rullar stormar båda passagerarna ur bilen. En ljushårig kvinna som kört bilen stormar iväg från bilen med mycket bestämda steg, kvar vid bilen står en upprörd man i 50 års åldern som vrålar på utrikiska efter kvinnan som fortsätter att gå. Mannen står där och fäktar med armarna ett tag och skriker... så sakterliga inser han att kvinnan inte kommer tillbaka. Han tystnar och står och tittar efter henne en stund, sen säger han något och sätter sig i bilen.

I en film eller tvserie så hade han kört efter kvinnan och under romantiska former bett om ursäkt osv.. i verkligheten körde han åt andra hållet.. bort från kvinnan..

...Jag vill tro att dom ångrar sig idag.. eller kanske redan igår.

Saker man ångrar..

I vanliga fall brukar jag inte ångra mig eller älta beslut i efterhand. De sakerna har trotts allt ledt fram till den jag är idag, och jag är rätt nöjd. Men det finns ändå några saker som jag med ögonen i backspegeln tycker att jag kunde gjort annorlunda...

Som Tex. när Linda i åk 4 frågade om jag ville ha en puss, så borde jag ha sagt "ja!". I verkligheten blev jag likblek, livrädd och nästan vrålade "Nää!" i panik. Underligt nog frågade Linda aldrig igen... Men jag lärde av misstaget och när Josefine frågade likadant så var jag kvick att svara ja.

Jag borde inte ha sträckt mig efter cigaretten jag tappade i bilen samtidigt som jag svängde i korsningen... Varken bilen eller skylten på refugen blev sig lik.. Och dessutom skrattade konstapeln åt mig..

Det var ett korkat beslut att beställa en skaldjurstallrik på Cypern när jag redan dagen innan konstaterat att det var rätt sunkigt på restaurangen.. Men jag lärde mig mycket om kaklet på toaletten, så helt bortkastad var inte semestern.

Om en stund ska jag åka till bilbesikningen... spontant känns det som att det också kan bli något jag kommer att få anledning att ångra.. nu fick jag dessutom ont i magen... tack för den, biljävel..

En liten ursäkt..

..och den stavas skrivkramp!

Som vanligt så här års drabbas jag av skrivkramp i stort format. Jag lovar bättring i takt med att ljuset och hopp om livet återvänder nu när dagarna blir längre och depressionen lättar.

Det finns ju onekligen en hel del att skriva om, Juholt, Romney...