På åttiotalets senare del så sändes ett program på svensk tv med samma namn. I programmet diskuterades jakt och annat som riktiga män pysslar med när inga kvinnor finns i närheten (äter rå falukorv, pillar sig i naveln, vägrar duscha osv). Programmet orsakade en tittarstorm utan motstycke i svensk tv-historia..
Härom dagen råkade jag få upp ett avsnitt när jag sökte nått annat på youtube. Man kan väl säga att programmets förmåga att väcka anstöt falnat en aning med åren, missförstå mig inte. GW är ett lika självgott svin nu som då.. Jan är lika nedlåtande och förmer som när programmet spelades in, men att vuxna män skjuter djur.. Det känns på något sätt inte lika uppseendeväckande idag.
Men jag äcklas ändå när jag hör Leif GW förhärliga känslan av att släcka ett liv, må hända ett djur men han hävdar att känslan är den samma. Makten över liv med som han säger "det kalla stålet" i hans händer, han låter nästan stolt när han säger att han kan se i någons ögon om de släckt ett liv. Som om det vore något att vara stolt över...
Jag har inget problem med jägare, jag har själv kramat avtryckaren under jakten och fällt mitt byte. Men att förhärliga känslan är bara äckligt och sjukligt.. När jag var 14 tyckte jag Stora Machoboken var "the shit", tänk vad ens värderingar förändras med tiden.
Superhjälten som slåss mot hissar och levererar obekväma sanningar, åskådningar, fantasier och lite vita lögner. Allt levererat med glimten i ögat, en skopa humor och kvävd ilska över den omilda verklighet vi lever i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar