Det ligger en gul banan på mitt skrivbord, den ska bli mellanmål om en stund tänkte jag. Men bananen får mig att tänka på Manne, clownen Manne som åt bananer i TV när jag var liten. Han kallade dem inte för bananer utan mera ”Baaaannnnaaaannn”, sen cyklade han på en trampcykel som satt fast i golvet och drev en roterande kuliss så att bakgrunden rörde sig och gav intrycket av att han cyklade i ett tecknat landskap . Det var innan CGI effekternas tid, en duk, en vinda och en clown på en cykel, lowtech helt enkelt. Hans program var riktade till så väl hörande som döva barn, och han tecknade själv allt han sa i rutan. Så oerhört fint egentligen, det hade aldrig gått hem idag…
Frågan är var han tog vägen den där clownen? Fick han stryka på foten när dagens barn kräver mera actionfyllda underhållningsprogram, lever han? Jag ser framför mig en grå, dyster, gråtande clown, en vissen prästkrage i den röda hatten med en halvflaska seglarvatten på en parkbänk…
Men verkligheten är nog inte så dyster, Hans Hugo Ferdinand "Manne" af Klintberg är av adlig börd och son till en friherrinna. Dessutom innehar han statlig inkomstgaranti för konstnärer så det går nog ingen nöd på Maaaaannnnneeee… Det hoppas jag inte i alla fall, jag blir glad när jag tänker tillbaka på Manne!
Så tack Manne om du skulle råka läsa detta, du berikade min barndom med ett fint program. Hoppas du har det bra så här på ålderns höst och att du fortfarande tar på dig sminket och näsan för att någon gång få ge bort en ”gul böj” till någon unge med ett ”baaaannnaaaannn!”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar