Slå tillbaka?

Diskussionen huruvida en mobbare förtjänar att dö, och om det är ok att slåss även om man bara försvarar sig rasar för tillfället i media och på diverse bloggar. Jag tycker det är en viktig diskussion som vi måste ta på allvar och inte skygga undan för.

Jag tror att de flesta normalbegåvade människorna inser att ingen individ förtjänar att dö, dock är det i vissa tillfällen svårt att behärska sig. Det finns sån otroligt obehaglig ondska som utspelar sig mellan oss människor att jag blir alldeles deppig när jag tänker på det. Jag tror också att som förälder till ett barn som mobbas och misshandlas dagligen i skolan så är det otroligt svårt att inte hata på gränsen till att önska livet ur barnets plågoandar. Jag hoppas verkligen att jag skulle kunna vara objektiv i det tillfället att någon som står mig nära utsätts för något liknande, men jag är orolig för hur det skulle sluta i verkligheten.

I en perfekt värd skulle vi inte behöva försvara oss från onda människor som vill oss illa, dessvärre är inte värden byggd av spunnet rosa socker och människor är faktiskt inte goda rakt igenom per definition. Barn är elaka mot varandra, de härmar oss vuxna, de lever ut sin frustration över hur de blir behandlade hemma, vissa barn tycker att det är roligt att skada/håna/sätta sig på andra. Jag vill inte skriva att jag tycker våld är ok, det är inte ok. Men i vissa situationer är det inte bara försvarbart utan också nödvändigt, när det handlar om att skydda liv. Då är det ok att bruka våld, lagen skriver "Det våld situationen kräver för att skydda liv". Det finns också en del i lagen som handlar om Excess, "När man svårligen kan besinna sig, skall man hållas fri från ansvar för sina handlingar". Jag är ingen lagman eller ens utbildad i juridik, men jag tycker den passar ganska bra in på ett mobb-offer som slår tillbaka.  Rätten kallas nödvärn eller att handla i nöd!

Frågan är var gränsen går eller om det ens finns en gräns, när är det ok att slå tillbaka? Jag har inget svar. Hur mycket måste man tåla? Vad gör man när det är som mörkast och man känner sig helt ensam och livrädd?

Jag vet inte riktigt vad jag tycker mer än att när ett barn/människa utsätts för mobbing har vi (du och jag) och samhället misslyckats. Det är allas ansvar att se till att detta inte sker 2011 i Sverige, skolan måste ta sitt ansvar, föräldrar måste lära sina barn människors lika värde och att det inte är ok att kränka andra människor vare sig fysiskt eller psykiskt. Och vi måste få tala om för de som gör fel att det inte är ok! Det är inte ok att som förälder skita i sina barns uppfostran och det borde vara straffbart... Lika säker är jag på att det måste vara ok för den som faktiskt mobbas att få försvara sig inom rimlighetens gränser utan att bli anklagad för våldsverkan.

Detta är verkligen jättesvårt att tycka något om, ofta är den som mobbar själv ett offer som mår mycket dåligt. Det i sig ursäktar inte att man behandlar andra människor illa, lika fel är det att lära barn att våld kan vara ok.

Hoppas någon blev klokare av detta, jag blev det inte... Men jag drar mig till minnes en pappa i Norrland som sköt två barn med hagelgevär för att skydda sin mobbade son från ett ungdomsgäng. Obehagligt är bara förnamnet...