Mannen som inte kunde hålla käften

Superhjälten som slåss mot hissar och levererar obekväma sanningar, åskådningar, fantasier och lite vita lögner. Allt levererat med glimten i ögat, en skopa humor och kvävd ilska över den omilda verklighet vi lever i.

tisdag 23 augusti 2011

En näsknockout på väg till jobbet.





















Sket i bilen idag och satte mig på västtrafikdilligensen 5:an från Torp, jag gör det ibland när det dåliga samvetet för att jag oftast kör bil 3km till jobbet tar överhanden. Men det blir oftast bara en gång då och då, för det är aldrig problemfritt och jag menar verkligen aldrig. Försenade vagnar, trasiga bromsar, dörrar som vägrar stängas och naturligtvis den alltid närvarande mänskliga faktorn. 

Jag tillhör den där gruppen människor som gärna ockuperar ett helt säte, är jag ensam sätter jag mig alltid närmast gången. Klockan 06:30 orkar jag inte verka intresserad av vad någon annan vill kallprata om under 10 minuter. Så jag undrar fortfarande vad som for i mig när jag idag satte mig vid fönstret och drog igång Spotify i lurarna, satte alarmet på 06:38, blundade och njöt.

Det finns vid detta tillfälle 3 pers på vagnen! I höjd med Welandergatan våldför sig plötsligt någon på mitt luktsinne, kräkreflexen bara sköljer över mig och jag spärrar upp ögonen som en panikslagen Zebra. På den i stort sett tomma vagnen har den lokala pundarkungen valt att bjuda mig på en upplevelse genom att ockupera sätet bredvid mig. Lukten är svår att återge med ord (vissa saker måste bara upplevas), men piss blandat med den fräna doften av veckogammal svett och en och annan utspilld dryck finns där.
I detta ögonblick tar överlevnadsinstinkten över och jag bara flyr halsbrytande rätt över framförvarande säte, när vagnen stannar igen tre sekunder senare är jag ute i den friska lukten på en microsekund. Jag kastar mig på vagnen bakom och står där längst fram på skakiga ben och sväljer oavbrutet för att inte kaskadspy över golvet.

Jag undrar lite vad folk trodde när jag stormade den bakre vagnen och stod där och ulkade, men mest undrar jag vad som hände i den främre vagnen. För allt eftersom resan gick vidare så gick det på en hel del folk och alla kan ju inte ha haft igensnorade näsor.

Nej! Nu ska jag gå och stoppa tvål i näsan, för bara att skriva om detta får mig att återuppleva detaljer jag helst glömmer.

Inga kommentarer: