Mirakel

Inte helt oväntat så präglades diskussionen vid dagens lunch av helgens snackis, Ranelid. Det både rasades och förfasades, någon skyllde på spritens inverkan på folks omdöme.. någon annan antydde något om en tävling för likasinnade. Eftersom jag själv sedan många år bojkottar en viss tävling i synnerligen tveksam musik, så höll jag mig passiv i diskussionen. Ända tills det att någon försökte påstå att kvaliteten på bidragen blivit sämre med åren, det var nu jag bara inte kunde hålla tyst..

Jag började med en liten "tripp down memorylane", Lasse Holm, Loa Falkman, Kicki Danielsson.. Att försöka påstå att "Mirakel" med Ranelid är det sämsta som presterats i den tävlingen är en sån enorm lögn att magman fryser i jordens inre..

Jag lämnar härmed följande motbevis!
Lasse Holm - Sjöng om pizza och pasta i låten 'Canneloni Macaroni'
Loa Falkman - Framförde 'Symfoni' med en text lika innehållsfri som något som lämnat Gessles penna.
Kikki Danielsson - Har under många år förpestat tillvaron med en uppsjö bidrag, bland dessa kan nämnas: Miss Deciel, Bra Vibrationer och I dag & I morgon. (Oroväckande ofta skrivna av just Lasse Holm)

Men någonstans så finns det ändå en lägsta nivå, något som skapat detta hat av schlager. Det är faktiskt inte en, det är två...

1. Carola Häggkvist som tackade gud och Ulf Ekman (livets ord) i direktsändning och förevigt sköt sig själv och tävlingen i foten..
2. Anna Book: Jag gjorde ändå ett försök till att titta på tävlingen igen och det var då jag fick snytingen rakt i ansiktet... ABC med Anna Book..

Jag säger bara: försök inte ens påstå att Mirakel är det värsta som framförts i festivalsammanhang.. det är bara inte sant.. det är ren och skär lögn!

Sen finns det ett bidrag som jag missade när det framfördes eftersom jag troligen var asplakat på krogen istället, men det har ändå blivit någon form av hat-favorit: Brandsta City Släckers - Kom å ta mig långt härifrån.. vilket lämpligt nog är precis vad jag känner för melodifestivaler.