Mannen som inte kunde hålla käften

Superhjälten som slåss mot hissar och levererar obekväma sanningar, åskådningar, fantasier och lite vita lögner. Allt levererat med glimten i ögat, en skopa humor och kvävd ilska över den omilda verklighet vi lever i.

torsdag 9 februari 2012

Ryan Air

Man får vad man betalar för brukar det heta, och inget kan väl vara mera sant än det när det kommer till IrlandAir..

Det är sällan man lämnar en flight med ett leende, snarare är man lite så där småirriterad. Det må vara billigt, men det är aldrig! en angenäm upplevelse. Personalen har ju slavlöner har man förstått, och det skulle man kunna gissa bara genom att titta på dem. Mer ointresserad och likgiltig personal får man leta länge efter, är man riktigt snäll så kan man om man har tur få ett leende tillbaka...

Om subway är matens skärseld, så får vi hitta på en ny lägstanivå till Ryan Air.. för det är nog faktiskt det mest vidriga jag varit med om på länge. Jag beställde en Panini.. den serverades varm som fan efter ca 15min, i en plastpåse. För att slippa kladdet så öppnade jag plastpåsen i ena änden och åt mig successivt genom den sönderklämda ost och skink? skapelsen.. När jag tvingat i mig den sista brödbiten föll mina ögon på plastpåsen.. Tyvärr hade jag inte sinnesnärvaro nog att ta en bild, så jag får försöka återge det med ord.. Klökreflexen var nära! Tänk er en genomskinlig påse där en obestämbar seg gulaktig vätska runnit och kläggat ihop påsen.. tankarna gick osökt till en begagnad gummiprodukt..

Kollegan bredvid beställde en Cheeseburgare.. Ryan Air verkar ha anammat IKEAs modell med "Bygg din egen burgare". Den kom helt enkelt i 3 sektioner.. enligt uppgift smakade den plåt, brödet var fuktigt och köttet var som en bitring.. Jag fick iaf en bild på menyn..

Inga kommentarer: