Vintage - Min morfar, min idol!

När jag var liten så hade vi en sommarstuga vid havet... Mina föräldrar älskade att spendera somrar och helger i den där stugan, det gjorde inte jag... Eller det gjorde jag när jag var liten, men lagom runt puberteten så var det liksom ett annat fokus som tog över.

Vi hade en granne som hette Nordvang i efternamn och det var en sur jävel, min morfar som i stort sett aldrig sa ett ont ord om någon sa en dag " en sån jävla sketstövel". Tystnaden som lägrade sig efter detta uttalande kan endast liknas vid ett svart hål.. Min morfar var ungefär hur snäll som helst, men jag var alltid lite på min vakt runt honom.. Det fanns något bakom de där kolsvarta ögonen som inte riktigt gick ihop med resten.. Jag tror jag kan ha varit runt 13 när jag en dag förstod vad det var.

Det hade grävts ett dike mellan alla tomterna i området av alla männen i granskapet, utom en.. Han var av princip emot allt som andra ville göra. Nu bar det sig inte bättre än att gubbarna stött på en megastor sten i diket. Att flytta den var inte att tänka på, så kläckte någon idén med att kanske spränga bort den. Enter the asshole.. Nordvang som stått vid sin tomtgräns hade kommit över och sa "om ni spränger här, då polisanmäler jag!" 

Gubbarna bara tittade efter honom när han gick tillbaka.. Senare den kvällen hördes en ordentlig smäll i granskapet. Sen kom polisen.. Ingen verkade veta vem som sprängt bort stenen, och poliserna åkte därifrån efter att ha varnat alla gubbarna..

Det var den kvällen jag hörde min morfar, jag satt och metade på bryggan när jag hörde konversationen..

"Jag vill att du ska veta att det var jag som sprängde stenen! Och om du någonsin hotar mig, min familj eller någon av de andra här i grannskapet så ska jag spränga bort hela din stuga med dig i din Släpvagn.."

Efter detta såg jag inte mycket av surgubben.. Han undvek alla, i synnerhet min morfar.. Min morfar däremot var precis som vanligt.. I mina ögon hade han växt i aktning till att ligga någonstans mellan fantomen och arnold! Jag älskade verkligen den gubben :D tyvärr så hade ett hårt liv på bandet och kedjerökning satt sina spår.. Han blev bara 70 innan lungcancern tog hans liv... 

Ibland tänker jag på honom, han var min idol och förebild. Han lärde mig att man kommer längre genom att vara snäll än elak, och utan att veta det så lärde han mig att man måste kunna ryta ifrån ibland. Han gick bort för 25 år sedan och jag saknar honom fortfarande.. 

Vila i frid morfar!