Mannen som inte kunde hålla käften

Superhjälten som slåss mot hissar och levererar obekväma sanningar, åskådningar, fantasier och lite vita lögner. Allt levererat med glimten i ögat, en skopa humor och kvävd ilska över den omilda verklighet vi lever i.

tisdag 2 november 2010

Urbanisering

Om ni någon gång med egna ögon vill se vad man menar med uttrycket urbanisering så tycker jag att ni skall besöka Lesjöfors. Det är inte helt otroligt att ni redan gjort det utan att komma ihåg, det är ett av de små samhällena man passerar på vägen upp till den Svenska fjällvärden. Lesjöfors ligger strax utanför Filipstad och det är en rätt sorglig syn.

Bara skylten som välkomnar dig till Lesjöfors är ett förtvivlat rop på hjälp i ensamhetens Värmland, ”Stann gärn te”… I ett desperat försök att verka som en rolig och fräsch liten stad har man ”vitsat till det” och använt det som verkligen kan få människor att höja på ögonbrynet; dialekt-humor som bara är ett stenkast från lyteskomik, lite Ronny Ericsson helt enkelt.

Det andra jag ser är stans pizzeria ”Amigos” och för ett ögonblick suckar jag av lättnad, de har åtminstone en pizzeria tänker jag. Med fantasins hjälp drömmer jag att den kanske ägs av en företagssam man från någon sydligare breddgrad, som kommit till Lesjöfors och sett att här behövs det lite matkultur. Men så ser jag lappen, ”Stängt, verksamheten har upphört” och jag dör en smula inombords. Bakom pizzerian ser man utan ansträngning det som en gång i värden var Lesjöfors stolthet, Lesjöfors bruk vilket under resans gång blivit till Lesjöfors Fjädrar när bruket ställde in betalningarna. Fabriken är smutsbrun, med alldeles för många trasiga fönster och parkeringen gapar nästan tom. Man kan gissa att fabriken håller på att gå samma öde till mötes som så många andra i Sveriges avlånga land, tillverkningen ligger troligen huvudsakligen i Asien numera där lönerna är obefintliga och fjädrarna blir billigare.

1970 hade Lesjöfors 2407 invånare, 2005 var det nere i 1117 och med det var man 674:e största tätorten i Sverige. Gissningsvis har det inte blivit fler de senaste 5 åren.

Som en avslutande viskning från ett döende samhälle så läser jag skylten på väg ut ur Lesjöfors, ”Tack för besöket, kom gärn’ igen”… Till ljudet av P4 Värmland trycker jag på gasen för att lägga mera avstånd mellan mig och Sveriges 674:e tätort samtidigt som jag försöker skaka av mig ångesten som smugit sig in genom vindrutan.

Dags att gå och spela plastbandy, i Lesjöfors har man dock riktig bandy i form av Bandybaronerna!

Inga kommentarer: