Mannen som inte kunde hålla käften

Superhjälten som slåss mot hissar och levererar obekväma sanningar, åskådningar, fantasier och lite vita lögner. Allt levererat med glimten i ögat, en skopa humor och kvävd ilska över den omilda verklighet vi lever i.

måndag 1 november 2010

Bardiskterror i fredagsnatten...

Så har då alla Göteborgare fått uppleva sin första dos av terrorhot, huruvida det egentligen var allvar eller ett försök från polisen att få ökat anslag från Stockholm får vi nog aldrig veta. Men en sak vet jag och det är att jag relativt ofta blir terroriserad av okända fyllon vid bardisken, i fredags var inget undantag. Där står man intet ont anandes läppjande på en Guinness och helgkänslan sköljer över mig som ett varmt täcke av välbehag, det är då ”Sure Stig” känner att han måste rycka in och göra sin plikt. Jag antar att jag såg alldeles för lycklig ut där jag stod och drack på min öl, för ”Sure Stig” tog i ifrån fotknölarna när han attackerade.
- DÔÔH! Jag jôbbar ânna me psykstörda, och du e fan i farozonen!
Mitt vanliga skitsnackfilter var vid det här laget lite sargat av alkoholen så jag råkade höra vad terrorfyllot sa. Som tur är så hann jag hejda mig innan den vanliga rappkäftreflexen slog till, så istället bestämde jag mig för att köra ett Jedi mindtrick på honom.
- Ja du vet det krävs att man är det själv för att kunna se det hos andra, och du ser ju ut att vara en riktig expert. Det är alltid kul att träffa en så påläst person.
Terrorfyllot var tyst i flera minuter medans han funderade på vad jag egentligen menade, jag tror inte han insåg riktigt vad jag sa. Men han fattade i alla fall att jag förolämpat honom, för bartendern bröt ihop fullständigt och asgarvade åt honom. Smädad och ilsken beslutade sig fyllot för att han var tvungen att ta kommandot över situationen igen och utbrast.
- DÔÔH! Psykstörda e fan inget att skämta om dôh! Nu får du allt be om ursäkt!
Bartendern som vid det här laget grät dubbelvikt på andra sidan baren försökte påkalla uppmärksamheten från en dörrvakt, men jag kände ändå att det var läge att sätta ett litet serveäss som avskedsgåva.
- Du jag e så sjukt ledsen för din skull, fan va jobbigt det måste vara att inte ens kunna dricka en öl ifred utan att bli antastad av någon vettvilling som mig på krogen. Jag ber verkligen om ursäkt för att min uppenbarelse störde din friska hjärna ikväll och gjorde dig alldeles deppigt irriterad.
Ungefär samtidigt som ”Sure Stig” nu gick sönder bredvid mig så fattade dörrvakten ett stadigt tag om honom och med en trött stämma sa han.
- Då var det dags att gå hem igen ”X”, så ses vi i morgon kväll istället.
Till allmänt jubel i baren leddes ”Sure Stig” ut i fredagsnatten. Själv satt man kvar på barstolen som dagens hjälte bland barpersonal och gäster, med ett nöjt flin på läpparna och en känsla av seger i sinnet. Gratis öl blev det dessutom och onykter blev man, ibland är livet allt bra härligt.

Inga kommentarer: