Riktig vardagslycka är...
...ett uppvärmt säte på en kall spårvagn.
...en spontan kram av någon man tycker om.
...att hitta en 100ing i jackfickan.
...att få en sovmorgon mitt i veckan.
...känslan i benen efter att man sprungit 1.6mil.
...att vakna utan träningsverk.
...att läsa en bra blogg till kaffet!
Ni vet sånt där som bara gör oss sjukt nöjda och glada... Naturligtvis finns det då ett motsatts förhållande här, och dessvärre så är det oftare man befinner sig på denna sidan.
Riktig vardagsfördjävlighet är...
...en krispig -5 graders vagnhallskall spårvagn, där sätet är kallt nog att genast frysa sönder pungen.
...en spontan utskällning för något du inte gjort.
...att få ett kravbrev i brevlådan.
...att försovningsstressa till vagnen bara för att missa den med 5meter.
...känslan i benen medans man springer 1.6mil.
...att vakna fullständigt söndertränad med stela ben och värkande leder.
...att tvingas läsa någon gammal veckotidning på dass i brist på vettiga blogginlägg.
Dvs allt som kan förstöra även det soligaste humöret inom loppet av ett par sekunder.
Superhjälten som slåss mot hissar och levererar obekväma sanningar, åskådningar, fantasier och lite vita lögner. Allt levererat med glimten i ögat, en skopa humor och kvävd ilska över den omilda verklighet vi lever i.
4 kommentarer:
Jag ställer upp på allt förutom det där med känslan i benen efter 1,6 mil. Är det drogrelaterat?
Uffe: mera ångestrelaterat tror jag, det är väl någon livskris som gör sig påmind igen.
Det känner jag igen. Det går över.
Krisångest är lite som herpes, obotbar. Det är bara mer eller mindre ångest :)
Eller som Arne Anka uttryckte det:
"40 års krisen är en medial myt, det är samma jävla kris hela tiden".
Skicka en kommentar