Gissar att det blev en lugn Halloween

Vet inte riktigt vad jag letade efter men jag antar att jag var uttråkad, för jag satt på http://www.collegehumor.com/pictures och bläddrade bland bilder i hopp om att få mig ett billigt garv. Och så hittar man detta mästerverk, den som gjorde denna skapelse är ett riktigt geni. Med denna kreation på tomten så lär ingen vettig förälder låta sitt barn ringa på din dörr och ställa frågan ”Trick or treat?”, för vilket är vilket i pumpaslaktarens värld? Man slipper dessutom att köpa en massa jävla godis att ge till redan övergödda små sockerfreaks. Vilket osökt för in oss på Halloween, denna icke helgernas icke helg, godismånglarnas julafton och alla dragartisters favoritkväll. Måste vi verkligen importera alla amerikanska kulturyttringar som om det vore guds ord, räcker det inte med att vi importerat alla coola ghettostyle gangsters och bikersgäng? 

En positiv grej med Halloween är dock maskeradpartyn. Hela festen är en gigantisk blinddate på gränsen till swingersparty, och fram på småtimmarna kan man om man har tur få se ett tidelag mellan Maja Gräddnos och Lille Skutt. Jag har alltid undrat hur den bakfylleångesten känns dagen efter när minnet av gårkvällen träffar som ett hammarslag i grenen... Annars är det just att karva ett pumpanylle som får mig att gilla just denna ickehelg, så länge man slipper alla tiggare vid dörren dvs..

 Mr Grin är årets bidrag till konsten... det tog totalt ca 1h från mall till färdigt nylle.

Big Brother Redux

Sofia Arkelsten i all ära, men dagens nyhet måste ändå vara Big Brother ”The Resurection”.

Att makteliten låter sig bjudas på middagar och resor från företag är väl inget nytt, det har ju pågått sedan medeltiden. Det enda man kan uppröras över i detta fallet är väl då att Arkelsten verkar ha missat kursen i mediaträning och Moderaternas broschyr  ”göm dina skelett där ingen tittar”. För i ärlighetens namn så bryr jag mig inte längre, ingen tror väl på fullaste allvar att det är annorlunda hos politikerna i det andra blocket. Politiker är människor de också (faktiskt), de vill precis som du och jag helst ha allt gratis. För gratis är gott och nyttigt! Och kan man dessutom tjäna en extra hacka på någon löntagares bekostnad i skymundan så är det väl inte hela värden, i värsta fall kan du gråta ut i Aftonbladet om du blir påkommen.

Så när jag läser nyheten om att TV4 ska börja sända Big Brother, så blir jag glad ända in i skälen. Äntligen ser TV4 till att jag får något viktigt att bry mig om istället för politikers små snedsteg, frågan är hur dyrt det var att köpa skiten från Kanal 5. Och fråga två är om nyheternas Petra Nordlund som ondgjorde sig över strippande nyhetsuppläsare i Finsk TV, kommer att raljera över obsceniteterna som visas i den egna kanalens produktion. 

Jag är spänd på att få veta vilka tveksamma representanter för mänskligheten vi ska få lära känna den här gången...

Hört på ansiktsboken..

Ja, vad ska man säga... han har ju rätt...

Vad vi väljer att bry oss om.. och Baghdad Bob!

Jag blir deppig när jag inser att nyheten om Bläckfisken Pauls frånfälle tar större plats i media, än att Saddam Husseins andre man Tariq Aziz nu dömts till döden för brott mot mänskligheten.

..å andra sidan får jag ju medge att jag hade glömt av honom fram tills nu (det finns ju så många andra rövskägg i media idag), men nyheten fick mig att komma ihåg en luring till. Mohammed Said as-Sahaf mera känd som Baghdad Bob eller Comcial Ali, han gjorde sig ett namn som Saddams presstalesman under operation Desertstorm i Irak. Allt eftersom Saddamregimens ställning blev mer och mer prekär gav han allt mer verklighetsfrämmande och bisarra kommentarer på det rådande lägetoch ofta med ett SaturdayNightLive leende på läpparna .

Jag har här nedanför samlat ett par av hans mest berömda uttalanden i media under kriget:

"There are no American infidels in Baghdad. Never!"
"My feelings - as usual - we will slaughter them all"
“Our initial assessment is that they will all die"
"I blame Al-Jazeera - they are marketing for the Americans!"
"God will roast their stomachs in hell at the hands of Iraqis."
"We have destroyed 2 tanks, fighter planes, 2 helicopters and their shovels - We have driven them back."
"They're coming to surrender or be burned in their tanks."

"We have them surrounded in their tanks"
"Lying is forbidden in Iraq. President Saddam Hussein will tolerate nothing but truthfulness as he is a man of great honor and integrity. Everyone is encouraged to speak freely of the truths evidenced in their eyes and hearts."
"because we will behead you all"
"I triple guarantee you, there are no American soldiers in Baghdad."
"they are nowhere near the airport ..they are lost in the desert...they can not read a compass...they are retarded."
"Their infidels are committing suicide by the hundreds on the gates of Baghdad. Be assured, Baghdad is safe, protected."

När jag satt här och ömsom grät och skrattade så slog mig tanken, undrar hur det gick för Baghdad Bob? Och nu har jag forskat lite. Mohammed Said as-Sahaf blev gripen av amerikansk militärpolis 25 juni 2003, men släpptes senare då han inte tillhörde Saddams innersta krets och inte sågs som tillräckligt intressant att hålla kvar. Mohammed Said as-Sahaf bor numera i Förenade Arabemiraten tillsammans med sin familj och jobbar nu för Abu Dhabi TV.

För den som vill läsa mera om Baghdad Bob: http://www.welovetheiraqiinformationminister.com/

Nu vart jag faktiskt på riktigt gott humör igen...

Den som har mest prylar vinner…

Den gamla devisen ”Den som har mest prylar när han dör vinner!” började som ett t-shirt tryck någon gång under 90 talet. Men det är väl först nu under senaste åren som vi verkligen kan göra skäl för devisen, för aldrig förr har väl ”slit och släng” samhället haft en sådan konsumtionshysteri som nu.

Mobiltelefonen kan få stå som ett lysande exempel, för vad var det egentligen för fel på telefonen du just la i byrålådan till förmån för din nya fräscha stekiga iPhone? Svaret är ett pinsamt, ”egentligen ingenting men min bindningstid hade gått ut”. Det är med andra ord inte det att din gamla telefon är trasig utan bara ett köpbegär som styrt ditt handlande, gammal hederlig konsumtionshysteri.

Jag skall inte på något sätt påstå att jag är bättre än andra eller att mitt hem är renare från prylar, snarare tvärt om. Jag tillhör den växande gruppen människor som gärna går och köper någon onödig pryl för att sedan tröttna på den efter några veckor. Skillnaden är att jag upptäckt vad jag håller på med, jag försöker sluta konsumera prylar…

För i ärlighetens namn så behöver man inte 4 TV, 3 Datorer osv.. Så varför har man då hållit på och samlat på sig en massa skit? Ja jag har en teori, jag tror att vi försöker fylla tomrummet i våra liv med något. Informationssamhället håller på att ta död på all form av mänsklig kontakt, vi möts numera väldigt sällan i verkligheten. Vi ringer, sms:ar, mejlar, chattar, men vi träffas nästan aldrig och tomrummet i oss måste fyllas med falsk lycka istället för med mänsklig närhet. Så vi köper en 50” Plasma-TV för att imponera på alla våra onlinevänner, frågan är vad det var för fel på den gamla. Svaret är som med telefonen, ingenting den var bara ”ute”.

I somras började jag rensa mitt hem från skit jag inte behöver och egentligen aldrig behövt heller för den delen. Vi pratar helt otroliga mängder skräp som man antingen köpt för att ersätta något som blivit omodernt, eller något man köpt för att någon annan haft en ”cool” pryl. Det blev två vändor med bilen till tippen. Jag har nu bestämt mig för att inte köpa något nytt förrän det gamla har gått sönder och alla inköp skall värderas efter hur mycket jag egentligen ”behöver” det.

Här finns en lista med tio saker som kan räknas som totalt onödiga för 99.99% av mänskligheten, och om du äger nått av detta bör du skämmas:

1. GPS (eftersom du inte har en båt)
2. Elektrisk vinöppnare
3. Chokladfontän
4. Elektriska hoppstyltor
5. USB tillbehör (fläkt, lampa, kylskåp, koppvärmare, missillauncher mm)
6. SoundRacer (en sak du stoppar i tändaruttaget i bilen och som låter som en sportbil)
7. Airzooka (skjut luft)
8. Vattenmunstycke LED (gör så att vattenstrålen lyser med blått/rött ljus)
9. Radiostyrd minihelikopter
10. Självrörande kaffemugg

X. Allt som går att köpa på teknikmagasinet.

Så gör nu mänskligheten och dig själv en tjänst och kasta ut all skit du har hemma, och sluta köp helt värdelösa ting. För i ärlighetens namn vem fan behöver en radiostyrd minihelikopter?

Och nu har jag varit så äckligt duktig att jag måste gå och tvätta av mig och hata mig själv en stund...

Nej! Nu mår jag illa igen...

Dagens Metro (25/10) bjuder på en artikel du bara inte får missa, han har samlat navelludd i 26 år!! Vi ska prata fetischer någon annan dag, men var ligger nyhetsvärdet i att någon tokäcklig gubbe samlat navelludd alldeles för länge för att det ska vara ok? Jag blir mest illamående när jag tänker på det, frågan är om han använder det som raggningsknep på krogen…

”Du snärtan! Ska du med hem och lukta på mitt navelludd?”

Och han ska tydligen göra en kudde av det. Nej nu mår jag hysteriskt illa igen…

Ska det vara så jävla svårt att...

Jag har upptäckt att detta är en av de mest användbara öppningsreplikerna jag använt på senare tid. Lägg till en lite upprörd stämma och ett yvigt kroppsspråk så är succén ett faktum. Den passar dessutom i de flesta situationer där man behöver få något gjort alternativt bara vill skrämma skiten ur någon lat hantverkare/unge/anställd.

Vad kan man då använda den till? Ja jag har en hel uppsjö med idéer, naturligtvis…

Ex.
Ska det vara så jävla svårt att: .. Komma i tid, göra som jag säger, diska efter er, säga tack/hej/förlåt, laga min bil, slå i en spik, skriva en vettig text, vrida nacken av en gös, döda en hamster. Osv.

Möjligheterna känns oändliga... Kanske kan det dock leda till ensamhet vid kraftigt missbruk, vilket kan vara användbart om du känner att du har för många vänner.

För detta ändamål rekommenderar jag:
”Ska det vara så jävla svårt att slippa se ditt äckliga ansikte varenda dag.”

Från 38e våningen önskar vi lycka till och skickar med följande disclamer:
Varning! Inte ämnad för motorvägsbruk. Kan skada vid nedsväljning. Sug inte upp brinnande föremål. Kom ihåg att föremål i spegeln befinner sig bakom dig. Använd aldrig hårtorken när du sover. Ät inte färgpulvret i skrivaren. Texter på denna bloggen kan vid läsning irritera ögonen. Vi ansvarar inte för att idioter prövar det vi föreslår, ej heller för eventuella kul effekter därav. Punkt!

Socialstyrelsen en Humorcentral i Sverige

 (Inte svensk men skulle lika gärna kunna vara det)










Det är inte ofta man hör kombinationen av orden socialstyrelsen och upplyftande, kanske mest för att socialstyrelsens främsta uppgift är att skrämma skiten ur oss Svenskar. Jag kan faktiskt inte påminna mig någon endaste gång då jag läst något från myndigheten som inte fått mig att vilja krypa ner under täcket igen.

Jag tänkte vi så här på lördagen skulle återuppliva lite gamla minnen och titta på en liten ”best of” kavalkad från socialstyrelsens informationskampanjer och andra publikationer:

Anslagstavlan är en sådan där underbar Svensk produktion, jag kommer ihåg den från när man var riktigt liten. En totalt humorlös statlig produktion, en orgie i spritmissbruk/ond bråd död/misshandel och allt annat otrevligt som vi Svenskar gillar att hålla på med. 

Förutom detta producerar socialstyrelsen hur många rapporter som helst, den ena tråkigare än den andra. Och jag slås av tanken, för vem skrivs allt detta?

Dessutom hur felvaggad måste man vara för att tycka det är en kul idé att jobba på socialstyrelsen. Fatta vilka crazy arbetsdagar de har på myndigheten, ”Fan gubbar, ska vi inte ta å skriva en rapport om ’Skador och förgiftningar behandlade i sluten vård 2009’. Låter inte det som en sjukt go idé, det måste ju vara asmånga som är intresserade.”

En annan kioskvältare från myndigheten:

Och så har vi det här helhärliga Stephen King manuset hämtat direkt från Socialstyrelsens hemsida:

”Sverige behöver fler organdonatorer. Sjukhusen måste lägga mer tid på dessa frågor och identifiera fler donatorer”

Nu vill jag inte veta mera, för om någon tänker lista mig i ett donationsregister så lär jag få en ångestattack…

CHOCKEN!!

Jag är helt chockad! Jag är så chockad att jag nog måste gå och ta chockledigt resten av denna chockerande dagen för att klara av att chockmysa i min chocksoffa ikväll.

Chock, chockelichockchokchockchock.. så nu har jag använt sönder ordet för all framtid. Nu kanske aftonbladet kan börja använda andra ord i svenskan istället... Men det blir väl bara fel igen antar jag något i stil med: "Terrorbeskedet, Implosionsbeskedet eller varför inte MAXIbeskedet så kan ICA börja sponsra..."

Gottfrid Svartholm Warg – Spjuver och Rättshaverist!

En av mina absoluta favoritföreteelser är den där oplanerade vardagshumorn, ni vet när någon råkar säga något totalt opassande i helt fel situation. Typ när Kungen stod på stortorget i Arboga och anklagade alla på torget för att vara Örebroare, ett oförlåtligt brott som i andra delar av värden kunnat resultera i regicide eller inbördeskrig. Men vår kung är långt ifrån ensam på tronen över ledare som smädat sin publik, JFK stod trotts allt vid rådhuset i Schönenberg, Berlin och kallade sig själv och tyskarna för syltmunkar (Ich bin ein berliner!). Kanske inte helt logiskt men ändå på något sett oplanerat humoristiskt, är då vår svenska oförmåga att ryta ifrån.

För när Gottrid skulle inställa sig i rätten för att återigen få smäll på fingrarna av farbror staten och kapitalets lakej Anders Pontén, så dök han inte upp! Har ni hört, HAN DÖK INTE UPP! Det måste ha framstått som helt osannolikt deppigt för ordningsmakten, att han inte så fort rättsväsendet ropade på honom genast hoppade på ett plan från sitt gömställe i Kambodja. Sedan när jag får reda på att han skickade in ett sjukintyg skrivet på Khmer så börjar jag gapskratta av lycka, äntligen någon som vet hur man har roligt.

Frågan är om han kommer nästa gång? Inte ens om de ber riktigt snällt?

”Jo Herr Gottfrid det är ju så att ert fängelsestraff skall inledas nu på måndag, skulle inte ni kunna vara så vänlig och komma hem nu så att vi kan lägga denna otrevliga händelse bakom oss? Och när du ändå är här så kan vi väl träffas och lägga upp en avbetalningsplan för din påhittade skuld på några 100 miljoner till filmbolagen?”

Det påminner lite om kriminalvårdens rutiner kring obevakade permissioner, för varje gång jag läser om någon illbatting som avviker från sin permission så ställer jag mig alltid frågan: varför gör inte alla det? Vi pratar kriminella här, folk som redan innan bevisligen inte är att lita på… obevakat? Clever…

Så min fråga blir nu: Vi dömer Gottfrid till fängelse och skyldighet att betala miljoner i skadestånd, sen sätter vi honom på fri fot i väntan på att domen skall verkställas/överklagas. Men den spjuvern åkte på semester till Kambodja och kom inte hem när vi ropade… Hur tänkte ni nu?

Den enda fråga som kvarstår är varför de två andra svarta fåren inte gjorde likadant, de kanske inte fick för mamma. Gottfrids mamma skall enligt nyheterna åka ner till sin son för att hjälpa honom, jag antar att han inte får upp korken till champagneflaskan.

Svenska språkets utarmning

Så länge vi har aftonbladet och expressens begåvade redaktioner är det ingen risk skulle jag våga påstå, en bloggare har sammanställt alla ord som skapades under 2009... http://humorbloggen.se/humor-5.shtml

Jag lägger till ett: Maxiklipp!
Det är ett sånt sjukt stort klipp att det inte bara är ett klipp, det är ett maxiklipp! Fattar ni? Riktigt så där jävla MAXI!!

Finsk vs Svensk TV

Finnar har mer humor än Svenskar det är i alla fall vad jag tror, dessutom är Finnar mera påhittiga än Svenskar. Vi kan ta två exempel ur Finsk TV:

I Finska kanalen ATV strippar nyhetsuppläsarna under sändning, anledningen är att de vill få fler tittare. Den kvinnliga nyhetsuppläsaren i ATV tar av ett plagg per nyhet, tillslut har hon bara sina läderstövlar på sig. Vilken genialisk idé, det känns verkligen nydanande att kombinera Aktuellt och Rapport och få ”Aktuellt Rapport”. TV4s nyhetsankare Petra Nordlund tyckte inte det var roligt, - det är förkastligt att de gör så! 

ATV:s producent Jukka Siitonen håller inte med Petra Nordlund, men påpekar att kanalen tar sitt moraliska ansvar och minsann bara låter dem strippa under de sena sändningarna.

Behöver jag ens säga att det fungerade? Kanalen har trotts detta vågade tilltag gått i graven men räknas fortfarande som en av de mest nyskapande och revolutionerande inom underhållning och journalistikk.

Man kan driva med allt heter det ofta, men en sak får man inte driva med ens i Finländsk TV. En av Finlands mer kända nyhetsankare Kimmo Wilska hamnade i blåsväder när ville spexa till ett reportage om sprittillstånd, Wilska drog fram en ölflaska mitt i sändningen och låtsades ta en klunk och spillde på kostymen. Finska YLE såg inte det roliga i Wilskas upptåg och avslutade hans anställning, vilket bara har gjort honom än mer populär. Det har nu skapats en Facebook-grupp med 50 000 fans som kräver att han ska få jobbet tillbaka. På Youtube är klippet från finsk TV en hit, där jämförs Wilskas upptåg med Ron Burgundy som i filmen Anchorman drack sig packad på whisky i sändning.

Ska man dra någon slutsats av detta så blir det att Finnar vill ha roligare än Svenskar, för när en Norsk väderflicka i TV4 råkade visa tuttarna i en herrtidning så ansågs hon som olämplig. Det roligaste någon gjort i en svensk nyhetsstudio är väl att tappa pennan på golvet i sändning, eller när vädergurun Peter Kondrup lite crazy kastar fjärrkontrollen och fångar den med andra handen så håller vi alla andan och undrar hur detta ska sluta.

En av årets viktigaste dagar!

Idag ska man sätta Dunderglöggen!

Det är faktiskt så viktigt att jag överväger att ta en semesterdag, få saker kan skapa sådan lycka som att plantera en 10L-spann med årets aromatiska kulturdricka.

5 liter svagdricka
5 skivade råa potatisar
1 paket bakjäst, 50 g
1 påse nejlikor
1 påse kardemummakärnor
1 bit färsk ingefära (ca 5 cm)
1 kanelstång
1-2 paket russin (2 pkt, 500 g)
2,5 kilo socker

Blanda allt i en tiolitershink, täck med plastfolie som du gör små hål i – och låt brygden stå i lugn och ro i rumstemperatur, minst tre veckor, gärna sex. Tappa upp på väl rengjorda flaskor med hjälp av en hävert. Var noga med att inte få med bottensatsen. Värm och njut.

Helmut Kohl

Jag tillhör skaran män som i ett försök att mildra ålderskrisen släpar sig till gymet var och varannan dag för att motverka expansionen av midjemåttet. När man står där och plågar sig som bäst i någon maskin designad av en sadist, så är det ibland svårt att hitta motivationen. Igår hittade jag den, med råge... Jag har nog aldrig förr känt ett sådant behov att späka mig.

Gymet fick besök av två nybörjare, att det är nybörjare är rätt lätt att se. Det hela börjar med 30min gymintroduktion av någon 20årig missworld-kopia, paret vallades runt bland maskiner med granskande och dömande blickar från oss andra i lokalen.

Jag ska villigt erkänna att jag inte för mitt liv kan komma ihåg hur kvinnan såg ut, jag var fullt upptagen att stirra efterblivet på mannens fullständigt gigantiska mage. Han såg ut som en ohelig korsning mellan Obelix och Helmut Kohl, varje steg han tog var en ansträngning och han frustade i takt med magens guppande rörelse.

Det var en totalt hypnotiserande syn, all aktivitet i gymet avtog sakta och alls blickar sökte sig till samma ställe.. Boing Boing Boing.. Jag och killen på crosstrainern bredvid utbytte en menande blick och jag gissar att han sa samma sak till sig själv som jag...

”Aldrig i helvete att det får gå så långt, hellre dör jag än låter det hända”
Jag plågade mig en extra timma bland vikter och skivstänger bara för att stilla ångesten lite. Så här dagen efter har ångest förbytts mot smärta, livets eget aktivitetskonto jämnas obevekligen ut och valutan är smärta. Och jag kan inte låta bli och tänka på honom, hur hemskt det måste vara och hur pinsamt det måste varit att bli paraderad framför våra ögon, för han visste naturligtvis..

Hur kan han undvika det..

Drinktips i höstrusket

Hittade en gammal tummad postit under en lunta papper och kände att det var läge att dela med sig..

Satt och komponerade mer eller mindre lyckade dryckeskreationer ihop med ett par dårar för något år sedan, och av alla skruvade drinkar vi fick till så var det en som stog ut i mängden.. den var nämligen god!

Änna Lite Rött  
3:a Jäger
4:a rödvin
Toppa med Red Bull, samt färsk riven ingefära.

Inte starkt bara jävligt gott! Smaklig spis...

Gordon, King of Oneliners

“If I say anything at all there will be headlines all over the place.”

















En go prankster som vi gillar här på 38e våningen!

Gordon Strachan är för er som inte följer Engelsk ligafotboll en av Englands mera färgglada fotbollsmanagers, men han har också en lång spelarkarriär bakom sig med namnkunniga klubbar som Manchester United, Leeds United och Coventry City. Han spelade också 50 matcher för Scotland. Gordon har på senare år gjort sig ett namn som manager åt bland annat Coventry City, Southampton, Celtic och nu senast i Middlesbrough. Sir Alex Fergusson gav Gordon en fin start på hans karriär med ett uttalande som startade en härlig dispyt mellan de båda.

"I decided this man could not be trusted an inch - I would not want to expose my back to him in a hurry"

Gordon svarade lite senare på sedvanligt Gordon-sätt:

"He [Sir Alex Ferguson] used to play tapes of Bill Shankly talking. I remember that and a singer he liked. I don't know who it was but it was crap. He played it on the team bus too, and all the boys hated it. Until one night it got chucked away. If he's still wondering who threw that tape off the bus, it was me. So maybe he was right and I'm not to be trusted....."

Men det är varken som spelare eller manager som han är mest känd, Gordon är en veritabel oneliner maskin när det gäller att prata med reportrar. Detta har också gjort honom till ett tacksamt offer i media och reportrar älskar att sticka fram mikrofonen när han är riktigt upprörd, och det är sällan dom går därifrån missnöjda.

Här följer en best of med uttalanden av Gordon.

"When he [Claus Lundekvam] was carried off at Leicester someone asked me if he was unconscious, but I didn't have a clue. He's always like that....."

Reporter: So, Gordon, in what areas do you think Middlesbrough were better than you today?
Strachan: What areas? Mainly that big green one out there....

"I tried to get the disappointment out of my system by going for a walk. I ended up 17 miles from home and I had to phone my wife, Lesley to come and pick me up."

Reporter: Bang, there goes your unbeaten run. Can you take it?
Strachan: No, I'm just going to crumble like a wreck. I'll go home, become an alcoholic and maybe jump off a bridge. Umm, I think I can take it, yeah.

Reporter: "Gordon, can we have a quick word please?"
Strachan: "Velocity" [walks off]

Reporter: Gordon, you must be delighted with that result?
Strachan: You're spot on! You can read me like a book.

Reporter: There's no negative vibes or negative feelings here?
Strachan: Apart from yourself, we're all quite positive round here. I'm going to whack you over the head with a big stick, down negative man, down.

Reporter: You don't take losing lightly, do you Gordon?
Strachan: I don't take stupid comments lightly either.

Reporter: “....so Gordon. What was your impression of the Barca attack..particularly E'Too ?”
Strachan: " I dont do impressions!"

Och min absoluta favorit:

Reporter: This might sound like a daft question, but you'll be happy to get your first win under your belt, won't you?
Strachan: You're right. It is a daft question. I'm not even going to bother answering that one. It is a daft question, you're spot on there.

Jag tror jag ska börja heja på Gordon istället, han ger åtminstone valuta för pengarna. Och för alla er som gillar Gordon så kommer här en länk bara till er: http://upload.bebo.com/Profile.jsp?MemberId=5277462041 - The Gordon Strachan Fan Club

Ibland känner man sig som det man är

Vintage Blogg - Oturs Hasse

Hans var inte som alla de andra barnen. Vi kallade honom för Hasse av någon anledning jag nu glömt. Men hela killens uppenbarelse gjorde att han inte passade in. Han var lång, lite väl lång (sådär 190cm i 9:e klass). Håret liknade mest ett skatbo, eller en gigantisk 60tals affro fast blond och risig. Och så var han inte klassens ljus direkt, men han var rätt snäll faktiskt. Det kan hänga ihop med att han inte lyckats komma på att med sina fysiska förutsättningar så hade han kunnat bli skolans prankster. Ni vet han den där spexige killen som skendränkte de lite klenare i toalettstolen, eller bara kollade om lille Stig fick plats i klädskåpet på gympan och toppade alltihop med ett hot om våld och sadism om någon skvallrade till fröken. Men det var inte Hasse, mitt enda bestående minne av Hasse är att han hade begåvats med en stor portion oflyt. Det spelade liksom ingen roll vem som testade att göra det farliga, på något underligt sätt väntade alltid ödet tills det var Hasses tur och sen öppnades helvetets portar.

Så långt tillbaka jag kan minnas så sportade alltid Hasse ett par tejpade glasögon, ett par rejäla bågar med ett par varv tejp på näsroten. Hans glasögon hade någon egen ’gör sönder mig aura’, för jag kommer ihåg en gång när hans mamma köpt ett par nya brillor till honom. Det tog faktiskt hela förmiddagen innan de var trasiga och tejpade som vanlig, närmare bestämt 10 minuter in på gympalektionens brännboll. En felträff skickade en boll rakt i ansiktet på Hasse och han stöp i backen som Liston, bollen tog givetvis livet ur Hasses nya bågar och vips så var tejpen där igen.

Hasse hade även ett kortare pekfinger än resten av oss grabbar. Kommer ni ihåg slipskivan i träslöjden och hur det var sjukt viktigt att hålla träbiten plant mot plattan för att det inte skulle ”hugga” som läraren sa. Det var ju ingen som brydde sig om det där läraren tjötade om, för det händer ju ändå inte mig tänkte alla. Förrän det var Hasses tur att spela roulett med ödet igen då, säga vad man vill men han tog det fan bra. Han skrek nästan ingenting, det var mera ett sånt där stegrande sirentjut som gick från knappt hörbart till fartygsmistlur. Hasse hade redan klippkort hos skolsyster, så han lämnade lokalen ylandes långt innan läraren hann reagera. Kvar fanns bara en rundslip med ett vackert rött spår på slipskivan och 15 grabbar som just fått en lektion i orsak och konsekvens.

Alla kids/poliser gillar ju att leka ’jage’, dvs man utser ett offer och sen jagar en drös grabbar honom tills någon fäller/tacklar in honom i en buske/cyckelställ/fontän/vägg varvid man utser en ny olycklig jävel att jaga livet ur. Vår skola låg bredvid ett gammalt halvrivet växthus vilket var den perfekta lekplatsen om man ville jaga livet ur någon eller bara dumpa ett lik eller två(ryktet gick även att det var här som Smulle blev pappa vid 14års ålder). Dagen vi nu skall titta närmare på så var det ’jage’ som stod på programmet och alla de goaste lirarna hade samlats i mitten av växthuset för att jaga lille Oskar, Oskar som mycket väl visste hur det här skulle sluta var inte helt nöjd med detta val. Men han var fan snabb som en vessla, kanske med vetskapen om att somliga ’jage’ slutat med blod och brutna ben. Det fanns en oskriven regel att om offret lyckades ta sig ut ur växthuset innan någon tacklade in honom i valfri stolpe eller stenvägg så var han ”fri” och ett nytt offer utsågs. Oskar lyckades ducka undan alla försök att korta hans liv och med ett språng som Stefan Holm hade varit avundsjuk på så hoppade han ut i friheten genom en riven vägg. Likt ett pärlband hoppade snopna hobbymördare ut efter Oskar ivrigt tjoandes ända tills Hasse skulle hoppa ut, som redan nämnts så var Hasse betydligt längre än övriga i klassen. Så Hasse tog ett bevattningsrör med näsbenet och flög ut genom väggen med fötterna först. Det blev helt dödstyst, verkligen sådär dödstyst det kan bli när alla säger till sig själva ”Nu dog Hasse!”. Men han var seg den där Hasse, lagom till att första läraren(rastvakt, lol) var på plats så kunde man höra Hasses kvidande. Några dagar senare så fick vi besök av Fantomen i skolan, Hasse hade fått ett nytt smeknamn som passade rätt fint in på den 4cm breda blåtira som gick från öra till öra. Efter detta fick Hasse inte leka med resten av oss gangsters för sin mamma, och våra mammor fick alla upprörda telefonsamtal från Hasses mamma. Men det spelade ingen roll för Hasses rykte, Hasse var nu en hård jävel, det visste alla.

Med allt detta i åtanke så var det nog inte bara jag som höjde på ögonbrynet när vi fick reda på att Hasse skulle gå bygglinjen och bli snickare. Med Hasses trackrecord så antog vi nog alla att han skulle välja något totalt ofarligt som fåraherde eller möjligen bibliotekarie. Men som sagt, efter nio års grundskola så var Hasse en härdad grabb en sån där ni vet med hår på pungen.

Undrar hur det gick för han egentligen den där Hasse, kan vara värt att ta reda på tror jag.

Megafon!

Man vet att det kommer bli värt biljettpengarna när killen med en megafon kliver på vagnen... Och det blev det. Jag har nu en trumhinna mindre, och en god Jävla lust att verkligen besöka hans nya stekiga affär som han ber oss om i 120db. Med en gasbrännare och 10L bensin kan det bli hur stekigt som helst.

Det är något ohyggligt sorgligt över detta

Till en början så är själva idén lite halvsuspekt, måla dig i silver och stå jävligt still.

Det tar mig typ 20 sekunder att tröttna på honom, jag kan faktiskt sträcka mig så långt att detta kan vara den sorgligaste formen av gatuunderhållning som existerar. Grabben med bössan till frälsis är ju "king of comedy" i jämförelse, han gör ju åtminstone ljud. Inte nödvändigtvis vackert eller i rätt tonart, men det likställer ju honom bara med random deltagare i idol...

Eller självgode grisen Anders Bagge som grymtar i TV varje kväll numera..

Frågan är om han får något kulturbidrag för att "utveckla" sin "konstform". Fattas ju bara annat...

Nu blev man glad..

Jag ska inte ljuga för er, det har varit rätt tomt ett tag...

Nu när man inte har 20 kanaler skit att zappa bland och alla favoritserier har antingen lagts ner eller har säsongsbreak, så har det varit rätt ensamt här i tv-soffan. Men så händer det helt plötsligt, man bara hittar den så där helt apropå... Boardwalk Empire!


Nu blev man glad igen.. rekommenderar denna underbara serie från hela mitt tv-skadade hjärta!

Våga vägra autogiro!

Jag vet inte vad det är, men så fort något företag skickar med ett "Autogiro-medgivande" så vaknar den olydiga 5åringen i mig och jag tänker "NÄ! Vill inte!". Jag fattar att det blir billigare för mig att lägga upp en massa smarta autogiro, men samtidigt så gnager en tanke där bak i den grå massan.

"Storebror ser dig, och nu vill han åt ditt bankkonto..."

Min hiss kanske stannat något lägre än genomsnittet, men jag vill verkligen ha kontroll över vad jag betalar för.  Någonting med tanken på att lämna över ansvaret för mina giron till en automatisk funktion skrämmer mig mer än att möta Tim Burton i en mörk gränd. Tim är för övrigt en sån där filur som jag helst beundrar på avstånd. Den grabben har hittills inte producerat en enda "normal" film i sitt liv, och hans helt fuckade filmer skrämmer verkligen skiten ur mig på ett sånt där obehagligt sätt.

Men Autogiro var det.  På senare tid har jag märkt att fler och fler företag väljer att skaffa denna "möjlighet" för sina kunder, vilket bara spär på min misstanke att alltihop bara är ett sätt att ta mer av mina surt ihopskrapade slantar...

Det blir ju inte bättre av att all reklam får det att verka så sjukt enkelt att "lägga upp" ett autogiro, min paranoida hjärna drar genast slutsatsen att det måste vara helt jävla omöjligt och totalt hopplöst att försöka säga upp skiten om man nu går på bluffen.

Nej, det är nog som vanligt bara jag som bävar inför saker som verkar för bra för att vara sant.

Tänk så vackert Göteborg kan vara

Idag hade man en sån där härlig dag. Solen lyste ljuvligt höstkall, ni vet sådär så att den delen av kroppen(oftast röven) som är i skuggan är totalt genomfrusen medans solsidan är svettvarm. Solbrillor på och latten klistrad i näven spatserar man runt och kikar på folk i rusningstrafiken. Själv var man ju ute i god tid som vanligt, det där med att stressa är inte min grej... alls. Idag var det konferens, så här i efterhand en av våra bättre.

Jag vet att det är lite tidigt att utmana ödet, men verkligheten har inte hämnats på mig idag. Det är ju som sagt några timmar kvar, men jag känner mig som en vinnare idag!

Så Jävla Nöjd !

För ungefär 4 månader sedan bestämde jag mig, nu fick det vara nog, nu skulle jag ta tag i det. Sagt och gjort så letade jag fram den senaste räkningen från Boxer och letade upp numret till kundtjänst. Efter att ha blivit bortkopplad 2 gånger och gått ett varv runt kvarteret för att stilla ilskan kom jag så fram till kundtjänst.

-"Jag vill säga upp mitt tv-abonnemang!"

Aldrig förr har jag känt en sådan känsla av frihet som efter dom orden, men grabben på andra sidan var en slipad figur och jag förstod att detta skulle bli en kamp mellan viljorna.

-"Om du är missnöjd med någon av våra tjänster så har vi flera olika möjligheter att kompensera och i vissa fall omforma ditt kanalpaket"

Jag förklarade för grabben att enda anledningen till att jag haft Boxer var att jag gillar att titta på Engelsk fotboll, och eftersom nu Canal+ tappat rättigheterna till sagda kampsport så fanns det ingen anledning för mig att ha kvar Boxer. Grabben i örat gjorde vad han kunde för att övertyga mig om att Spanska ligan och Italienska ligan var väl värda att titta på, men jag var stark och stod på mig.

Det var då han fick in slaget i mellangärdet.

-"Det var ju synd, jag kommer skicka hem lite papper till dig som du får fylla i och så är det 3 månaders uppsägning!"

Segern kändes med en gång lite syrligare, men jag svalde stoltheten och valde att inte explodera i telefonen...

Det har nu gått 4 månader och sista betalningen är genomförd och för 2 veckor sedan skickade jag in mitt programkort. Hade jag haft råd så hade jag hyrt in Göta Lejons orkester att spela medans jag stolt gick till brevlådan. Stärkt av framgången gick jag hem och ringde Telia för att säga upp min hemtelefon, även här möttes jag av skepsis från kundtjänst. Men fortfarande stark efter min seger över Boxer sa jag:

-"Eftersom de enda som ringer på min hemtelefon numera är telefonförsäljare, så anser jag att jag borde få betalt snarare än att betala för nöjet att bli störd dygnet runt av någon dryg jävla försäljare från Frontkallingar!"

Grabben på andra sidan tystnade och efter en stund sa han:

-"Du har rätt, jag ska fan säga upp min med!"

Nu sitter man här i soffan med 4 kanaler skit istället för 20 (kan ändå se Family Guy) och en urkopplad terrortelefon och allt jag har att tillägga är:

SÅ JÄVLA NÖJD!..

..och för en gångs skull känns det som att hissgolvet faktiskt stannat i samma nivå som trapphuset. Men jag antar att jag kommer få äta upp denna lycka i morgon när världen ska vrida tillbaka verkligheten igen, jag hade ju inte blivit jätteförvånad om någon slått in rutan på bilen och pundat i baksätet hela natten...

Nummerlappsmysteriet

Få saker kan framkalla tvångstankar så mycket som just nummerlappar. Denna till synes oskyldiga lilla papperslapp med ett förtryckt nummer, gärna i någon härlig färg. Det svenskaste av svenska ting, ett kösystem utformat så att ingen skall kunna tränga sig före någon annan, för i nummerlappskön är vi alla lika.

Tänk dig in i situationen, du har just tagit din lapp och läst nr 94. På tavlan står det 82, jag engagerar hjärnan och får det till 12 nummer emellan. Så klickar expediten fram nästa nummer (83), och det är nu det börjar!

Som av någon magisk kraft dras mina ögon till nummerlappen igen för att konstatera det jag redan vet.. Jo det står fortfarande 94. Och dröm om min förvåning när jag inte kan låta bli att göra om det igen nästa gång displayen ändras, tillslut följer mina ögon expeditens finger till knappen och vips är jag där och kollar min lapp igen.. När man inser en sån här sak blir man först rätt orolig, är det bara hos mig som hissen inte går hela vägen?

Men svaret får man direkt om man som jag iakttagit kön till tipsluckan på ICA, synen kan närmast liknas vid publiken vid en Wimbeldonmatch. Så fort displayen slår om tittar hela kön maniskt ner på sina lappar för att sedan genast titta upp på displayen igen..

Hur kul hade det inte varit att fucka lite med displayen? När jag står där vattnas det i munnen på mig, jag kan riktigt se paniken hos folk när den plötsligt hoppar över sju nummer, tumultet när alla sju skall fram till luckan samtidigt.

Revir i fikarummet, en studie i primalt tänkande..

Är det inte fantastiskt.. intelligenta eller iallafall människor som jag normalt uppfattar som begåvade och fria från kända stridspsykoser kan i vissa situationer plötsligt tappa det fullständigt och förvandlas till salivsprutande och blodtörstiga monster.

En typisk utlösande faktor måste vara fikarummet, få saker kan på så kort tid utlösa totalt världskrig som att någon..


1. Råkar sitta på fel stol.
2. Tar fel kaffemugg.
3. Tar sista mjölken och ställer tillbaka ett tomt paket i kylen.
4. Skiter i att diska.
(Finns troligen fler)

Jag kommer speciellt ihåg en episod för många år sedan när jag jobbade på ett byggföretag, en morgon var ett sådant där tillfälle när ragnarök var nära. En intet ont anande extrainkallad kille råkade sätta sig på Jerkas stol. Följaktligen smälte "Js" hjärna totalt när han sliten efter morgonens dragkamp med ungar och göteborgstrafiken kom in i fikarummet och insåg att hans plats annekterats av något okänt miffo. I de här lägena är det alltid bäst att bara stänga av ljudupptagningen och istället la jag till en notering i min mentala file för "J" : 'lilleskuttårar' och la snabbt till 'totalpsyko'.

Det var för någon dag sedan jag kom att tänka på alla vredesutbrott man beskådat genom åren, som någon sorts sorglig kavalkad av miserabelt fallerade sociala samspel regiserade av Lars Noren. Frågan är varför man tillåter sig utsättas för denna mentala misshandel av folk i sin närhet, det hade ju varit bättre att bara gå direkt ut och jobba utan att passera "Gå". Men 'monkey see, monkey do' antar jag, och om man sticker ut för mycket blir man snart fokus för fikarumsfilosoferna..

Bland andra ställen som jag observerat förvandlar vanliga Svenssons till felvaggade krigsförbrytare kan nämnas tex. Rusningstrafiken på fredagar och försenade spårvagnar.

Premiärbloggning

Jag är en sån där normal kille i övre 30-ligan som åkt hissen ett tag nu. Jag tänkte använda bloggen som en överströmmningskanal från min hjärna som ibland kokar på gränsen till härdsmälta, om det sedan finns någon som tycker det är kul att läsa så är det en bonus. Ibland behöver man en kanal som inte innefattar en specifik person, det sägs ju att man skall dela allt med sina nära men jag tror inte att det alltid är en klok väg att gå.